Jag ser transformationen äga rum framför mina egna ögon
I min förra karriär där jag hade roller som säljare och försäljningschef växte frågetecknen hos mig. Jag kunde se att samarbeten inte fungerade optimalt och att min egen prestation varierade på ett sätt som jag inte kunde förstå. Jag tyckte mig skönja att det fanns förbättrings-potential i de organisationer i vilka jag verkade. Men inte i någon domän hade jag en meningsfull analys, än mindre något förslag på lösning.
​
Efterhand växte lusten att förstå och att arbeta med den sortens frågor sig så stark att beslutet att bli psykolog fattade mig. I takt med att jag lärde mig saker på utbildningen, prövade jag dem i verkligheten och såg att metoder och verktyg fungerade. På den vägen är det.
​
Ett samarbete kan omfatta en hel organisation eller en ledningsgrupp men det är i grund och botten fortfarande människor jag möter. Människor som sitter med samma frågetecken som jag gjorde en gång i tiden. Människor som vill ha en förändring och som inser att förändringen börjar med dem själva.
Jag minns en chef som galghumoristiskt sa till mig ”men om jag inte vill förändras då?” Han behövde inte förklara att jag inte skulle bokstavstolka honom. Jag förstod att han syftade på processen, på de förtätade ögonblick där han granskade sig själv för att hitta nya perspektiv och förhållningssätt.
​
Det är en känslig process där du pendlar mellan nyfikenhet och förlägenhet, mellan hopp och tvivel. Processen kräver mod och prestigelöshet. I våra samtal är jag intensivt närvarande och har en motsvarande pendling mellan att bekräfta och utmana dig. Efterhand som processen framskrider ser jag transformationen äga rum framför mina egna ögon. Du förstår att jag aldrig haft en tråkig dag på jobbet.
Michael Soderling, Stockholm
”Det hade inte varit möjligt att åstadkomma så mycket på så kort tid utan Michael”
Tobias Nilsson, Förbundsdirektör IDEA