”Om jag ska vara helt ärlig uppfattade jag dig som rätt lam. Vad var det med dig?”
Lösryckt kan ovanstående citat från psykologen till chefskandidaten i personbedömningen verka omdömeslöst. Men den föregicks av ett genombrott i samtalet och vi kunde skratta åt situationen.
En halvtimme tidigare hade kandidaten och jag satt oss ner i samtalsrummet och jag inledde som jag alltid gör, nämligen med att fråga hur det känns att bli bedömd av en okänd person. Om det går att göra det talbart kan vi underlätta för kandidaten att koppla på nyfikenheten på sig själv. Nyfikenhet ger ett utforskande samtal om testresultaten och utöver att bli bedömd kan kandidaten därmed också lära sig något om sig själv.
Hon svarade uppriktigt att hon satt med en blandning av anspänning och nyfikenhet. Som många kandidater gör, nämnde hon att hon var missnöjd med prestationen på problemlösningstestet. Det är ganska vanligt att kandidater blandar ihop sin upplevelse av att göra testet (jobbigt, svårt) med utfallet (måste vara uselt), som vi alltså dittills inte tittat på.
Inledningsvis intervjuade jag om karriären och jag lyssnade lika mycket på vad hon sa som hur hon sa det. Jag noterade att hennes energi var låg. Hon var samarbetsinställd men samtalet lyfte inte. Min upplevelse gick inte ihop med testresultaten som såg bra ut och inte heller med den bild som rekryterande chef hade gett mig.
En del i rollen som samtalsledare i en personbedömning är att vänta in öppningar för att lyfta sådant som är potentiellt känsligt och det tog ett tag innan det fönstret öppnades. Men hon piggnade till vid ett tillfälle i samtalet och då kunde jag säga: ”Nu ser jag för första gången din energi, nu är du närvarande, nu ser du mig i ögonen, nu ler du. Om jag ska vara helt ärlig uppfattade jag dig som rätt lam inledningsvis. Vad var det med dig den första halvtimmen?”
Hon skrattade och nu forsade det ur henne. Hon visste att problemlösningstestet gått dåligt och visste att det därmed var kört. Min krona trillade ner: Hon kom till mötet för att få sin dom. Notera att vi ännu inte hade tittat på resultatet på problemlösningstestet, hon visste ingenting. Men givet att hon intalat sig att det var kört hade hon låg energi.
Som det så ofta blir kunde vi nu ha ett djupsinnigt samtal om ett utvecklingsområde hon dittills inte hade övervägt, nämligen att agera på förutsägelser som om de vore sanna och jag kunde vaccinera henne mot det. Vaccinet är att du ställer dig frågan om du tror att du kan förutsäga framtiden. Eventuellt svarar du reflexmässigt nej på det. I så fall, ta några sekunder och överväg den djupa innebörden i frågan och se om det gör någon skillnad i kroppen.
Hur gick det för vår kandidat? Jag kunde rekommendera henne, hon hade massor av fina kvaliteter som blev synliga när vi väl sopat undan den den enorma kraften i hennes spekulation.
***
Detta inlägg diskuterar framtiden. Om du vill få koll på hur spekulationer kan löpa amok i andra tidsdimensioner, rekommenderar jag inläggen om historien och nutiden.
De som vänder sig till mig är företagsledare, ledningsgrupper och ledare som vill realisera potentialen i organisationen och nå extraordinära resultat. De vänder sig till mig eftersom jag transformerar individer, grupper och organisationer.