Hur kan människor som var för sig är förståndiga, i grupp tappa sin klokskap?
Jag skulle säga att det är två övergripande processer som pågår när en ledningsgrupp ska landa i samsyn. Den ena är en kognitiv process där kunskap överförs och bearbetas. Den andra är en gruppdynamisk process med allt som bubblar under ytan. För att förstå den första processen kan vi ta hjälp av schweizaren Jean Piaget som ibland ses som utvecklingspsykologins fader. Han myntade begreppen assimilation och ackommodation.
Assimilation är den process där man tar in ny information i en befintlig förståelseram. Om du introducerar mig för Lasagne al forno, Pad Thai och Toast Skagen kommer jag troligen inte att bli förvirrad när du beskriver dem, trots att de är inbördes olika. Informationen du ger mig passar in i begreppet maträtter som jag redan är bekant med.
Ackommodation är processen att bilda sig en ny förståelseram för att kunna ta in ny information. Fenomenet att plugga är ett utmärkt exempel där det åtminstone för mig ofta var samma upplevelse: Att gå på introduktionsföreläsningen eller för första gången öppna kursboken skapade initialt förvirring och frustration. Jag kunde känna mig korkad, särskilt som det alltid fanns kursare som verkade fatta allt med en gång. Men vid något tillfälle under kursen trillade kronan ner. När den nya begreppsapparaten väl hade etablerat sig var det inga problem att ta in ny information inom ramen för den.
Låt mig gå till ett exempel som är en klassiker i alla ledningsgrupper jag jobbat med, nämligen frågan för vilka ledningsgruppen finns till. I ett aktiebolag brukar de svar som kommer omfatta ägare, styrelse, VD, medarbetare och kunder. En del som svarar är initialt säkra på sina svar, andra mer trevande. Komplexiteten ökar när jag ställer nästa fråga som är intimt kopplad till den förra, nämligen frågan om syftet med ledningsgruppen. Jag har så många gånger efter att dessa frågor landat hört varianter på ”jag fattar inte att vi behövde 90 minuter för att komma i mål i dessa frågor.” Efteråt är allt kristallklart men ackommodation är en besvärlig process.
Den andra processen, den gruppdynamiska, kan smittas av de kognitiva processerna. Det är lätt att känna sig dum när andra verkar ha koll och argumenterar för sin tolkning som man inte förstår. Medlemmar tystnar eller agerar ut sin frustration. Vidare har vi maktfrågor. Blir jag lyssnad på? Blir jag avfärdad? Kan jag ens få ordet? Historiken spelar roll. Medlemmar i gruppen sitter med erfarenheter av hur det brukar gå till på möten. En eller flera medlemmar bara väntar på att Lisa ska sätta igång med sin sedvanliga oändliga utläggning eller att Kalle ska sätta igång med sina bestämda uttalanden som dödar all reflektion i gruppen. När det väl inträffar kan medlemmar tänka ”jag visste det!” och därmed bidrar de till en fortsatt ond cirkel eftersom hur vi tänker styr vårt beteende. Tankeläsningar är ett annat fenomen som pågår hela tiden. Givet andras kroppsspråk, minspel, vaga uttalanden eller brist på uttalanden tolkar vi vad de tycker och tänker och vi agerar på det som om det vore sant.
Det pågår alltså ett fyrverkeri av kognitiva och gruppdynamiska processer och det är inte undra på att det som på pappret verkade så enkelt blir svårt i praktiken. Den goda nyheten är dock att det går att hantera detta fyrverkeri. I en ledningsgrupp som får teoretisk insikt i gruppdynamik och träning i problemlösande kommunikation kan det bli tvärtom mot vad jag skrev inledningsvis: Den samlade klokskapen överstiger de enskildas och vi får snarare ett fyrverkeri av produktivitet och trivsel.
De som vänder sig till mig är företagsledare, ledningsgrupper och ledare som vill realisera potentialen i organisationen och nå extraordinära resultat. De vänder sig till mig eftersom jag transformerar individer, grupper och organisationer.